inatt var vi inte ensamma i stallet ,  nåra barn som dött för ett tag sen var med .
dom spelade spratt och hade jätte kul, skrattade t.o.m
gick i trappan och sadelkammaren.
dom släpade även runt på nått tugnt , som en byrå eller kista .
från klockan 3 höll dom på nånstop .
man är inte så katig när man väl är där!
fast samtidigt var det himla häfftigt, minne för livet , verkligen.
sen plötsligt tycker jag att jag hör någon prata där nere .
och då dumpar HÖGA och TUNGA trappsteg .
linnea och madde slängde sej under täcket . men jag han inte :(
haha madde skrek som bara den .
men sen när vi går ner är det bara en av sanktbernadshundarna som gått in i sadelkammaren , och försökt springa upp för trappan.
efter det var man lättad.
sen på morgonen var det likadant steg röster osv.
himla coolt asså!

om ni tror på det eller inte är upp till er men vi vet vad vi såg / hörde .

// frida